Det allra första

Då har jag alltså skaffat mig en blogg. Jag är tekniskt "challenged" men jag kunde till slut inte låta bli denna möjlighet att kunna skriva av mig på ett ställe som är bara MITT. Under hela mitt liv har jag fått kämpa för den jag är, hitta denna någon och kunna stå för att jag har en rätt att finnas till och ta plats. Detta är ett uttryck för det och jag kommer inte att be om ursäkt för vad jag kommer skriva här. Känsliga läsare kan leta upp andra sidor. Skriv gärna här däremot, skriv till mig men ingen ska få ifrågasätta mina upplevelser, känslor och allt annat som pågår inom mig. Min oas innebär mina regler!

En kort introduktion inledningsvis. Jag är, som något brutal nämns i bloggbeskrivningen, uppvuxen i en sekt. Denna sekt som hade "Guds kärlek" som sina honörsord, med ledaren David Berg som ensam diktator, menade att denna "kärlek" också innebar sex med barn och innan vi kunde gå hade sexuella uttryck redan blivit en naturlig del av vilka vi var. Att lära sig "visa kärlek" var det viktigaste. I övrigt hade sekten övriga, nästintill obligatoriska ingredienser såsom att jorden skulle gå under, att sjukdom handlade om att tron var för svag och att djävulen tagit besittning över kroppen, att vi var Guds "utvalda" (vilket innebar att resten av mänskligheten var ond och skulle hamna i helvetets eld), att ifrågasättande av ledarens helighet och absoluta makt inte fick förekomma osv. Listan kan göras lång och detta kommer jag att återkomma till. Kontentan är däremot att jag har fått kämpa med att ifrågasätta det hjärntvätt som pågick under så lång tid och att har tvingats hålla mitt förflutna hemlig för de allra. Jag har på många sätt fått genomgå kampen själv eftersom min familj endast vill sopa allt under den berömda, mycket smutsiga mattan.