Ett sådant vackert barndomsminne

Jag tänkte att jag skulle ge en liten första inblick om vad min uppväxt innebar. Jag tänkte inte berätta det värsta, det mörkaste, det mest grymt detaljrika - åtminstone inte just nu. Detta minne visar mer den självklarhet vilket sex genomsyrade barndomen.

Vi står alla runt sängen. Jag, kanske fem år gammal, min stora syster och en hel del andra barn som jag inte kan placera för tillfället, står och kollar storögda runt en säng. Det är olidligt varmt (Indien brukar vara det) och solskenet från ett litet fönster bildar, genom dammet, ett spännande och mystiskt scenario. I sängen ligger min mamma på rygg, naken och låter och skrattar konstigt. Hon är vacker min mamma med långt brunt hår och vackra gröna ögon. När jag blir stor ville jag bli precis som henne kommer jag ihåg att jag tänkte många gånger. Ovanpå mamma ligger en stor, hårig man och rör sig, svettigt upp och ner mellan hennes ben. Han rör sig snabbare och snabbare och mamma låter mer och mer. Nu tackar de också skrikande gud och vi barn blir med i deras bön och utrop. Mamma tittar mig i ögonen, leende en gång under det som pågår och tar min hand. Jag är lycklig och längtar till den dagen då jag också kan få visa Guds kärlek lika bra som min mamma. Jag tror det var samma kväll som jag och en liten pojke lekte att vi hade sex på golvet. Vi gjorde detta framför alla vuxna. De klappade och skrattade. Vi hade varit duktiga.